E o meu está bem longe daqui. Quilômetros e quilômetros. Do outro lado do Atlântico.
Venho tentando me preparar para essa mudança há mais de um ano e agora que está tão perto de acontecer, vejo que não existe como.
Tento imaginar as coisas novas e boas, os desafios. Leio blogs, assisto vídeos e participo de grupos... Mas até que eu chegue lá e comece a viver como imigrante, não saberei como é.
Visitei o lugar duas vezes e a diferença que vi entre essas duas vezes foi enorme. Na primeira vez eu ficava enjoada com tudo, não suportava o tempero das comidas e até mesmo o cheiro da água. Na segunda eu já me sentia em casa, comecei a gostar da comida e a entender melhor o comportamento das pessoas.
Sempre fui bem tratada lá como turista. As pessoas adoram saber que venho do Brasil e até arriscam falar algo que aprenderam em português, nem que seja um "abrigada". Ninguém entende como posso deixar esse país maravilhoso para trás e ir viver no meio do gelo.
O negócio é que não serei mais turista. Dessa vez talvez as pessoas não fiquem tão felizes em ter que falar inglês ou por eu não entender direito como ser "lagom".
Será que serei como o Bruce e em pouco tempo estarei fazendo caminhada nórdica e correndo todos os dias? Aprenderei a comer lingonsylt com a comida? E o mais importante: meu sueco finalmente se tornará fluente?
Sei que tudo dependerá de mim, afinal a intrusa sou eu, mas espero que eu seja abençoada e tenha pessoas pacientes e gentis no meu caminho.
*tenta não chorar, tenta não chorar*
Um comentário:
Du funderar mycket på hur ditt liv i Sverige skall bli Ana. Det gör jag också. Jag tänker på det varje dag. Jag vill att du skall bli lycklig här, att ditt liv skall bli rikt på spännande upplevelser, att vårt hem skall bli en plats där du kan slappna av och hämta energi, att du skall finna sin väg, att vi skall hjälpa och stödja varandra och göra varandra lyckliga.
Du skriver Ana att det beror på dig hur ditt liv här, i Sverige, skall bli. Det gör det också förstås, jag kan inte leva ditt liv åt dig. Du är stark och intelligent, jag ser det i dina ögon varje dag och du har förmågor att lära dig, att förstå, att lära känna nya människor och att utvecklas. Dessa förmågor är några av många anledningar till att jag älskar dig. Men jag hoppas att jag får finnas där, vid din sida, varje dag, när du vaknar upp varje morgon och somnar varje kväll. Jag hoppas vara dig ett stöd och en vän, någon som du kan prata med om allt, när du är lycklig och allt känns underbart såväl som när du möter motgångar.
Du behöver inte ”bli en svensk” Ana, du är en underbar person som du är, vare sig du är brasiliansk, sydamerikansk, latinsk, europé, svensk, världsmedborgare eller människa. Jag älskar dig som du är. Lingonsylt, stavgång och lagom kan du lämna därhän om det inte intresserar dig. Jag lovar, många kommer att ta dig till sina hjärtan under ditt liv, liksom du har flyttat in i mitt, för evigt. Så kan hemma vara där våra hjärtan är, jag i ditt, och du i mitt.
Postar um comentário